Påsken är här, och det är väl trevligt i och för sig. Det blir ju i alla fall ett par extra helgdagar, och lov åt ungarna, och det är ju inte fel. Men alla dessa gula prydnadskycklingar, och ägg, och fjädrar. Allt påskpynt helt enkelt.
Jag fattar inte hur folk orkar hålla på och pynta och ställa fram en massa påskpynt bara för att några dagar senare behöva städa undan alltihop.

Jag avskyr påskpynt, vilket de flesta i min omgivning har förstått vid det här laget. Trots det var min mamma tydligen tvungen att inhandla en liten höna till mig för ett tag sen. Hon ursäktade sig lite när hon överräckte den och sa att hon var medveten om min avsky för dessa ting, men hon hade inte kunnat låta bli denna höna som hon tyckte hörde hemma i mitt kök. Så, jaja. Den fick bo kvar, och efter att ha umgåtts i några dagar och lärt känna varandra så måste jag säga att vi kommer riktigt bra överens, Hönan Hillary och jag. Men hon har fått stränga order om att inte dra hem några kompisar. För då åker både hon och kompisarna ut med huvudet före.