Sven Otto Littorin

Arbetsmarknadsminister, Arbetsmarknadsdepartementet

"Allas vilja till arbete måste tas till vara för att utanförskapet på arbetsmarknaden ska kunna brytas. Arbetsmarknadspolitiken måste därför förändras och få ett tydligare fokus på jobb och effektiva insatser för dem som står allra längst från arbetsmarknaden."

---

Jag fick ett brev från A-kassan i fredags.

Från och med den 7 april 2008 gäller en ny begränsningsregel i arbetslöshetsförsäkringen för ersättning i samband med deltidsarbete.

Det innebär att för de veckor jag jobbar deltid kan jag få maximalt 75 ersättningsdagar.
För att kunna få stämpla resten av de 300 dagar som en ersättningsperiod består av så måste jag tacka nej till alla deltidsjobb, och vara arbetslös på heltid när de 75 dagarna är slut.
Förutom att det leder till utanförskap för mig, så borde det även leda till att det blir svårt att få tag på vikarier eftersom begränsningsregeln gäller alla anställningsformer, även timanställningar.

På regeringskansliets sida kan man läsa en artikel med rubriken; "Alla som kan och vill ska ha ett jobb."
Det låter ju jäkligt bra, men man undrar ju om chanserna verkligen ökar genom att man tvingas tacka nej till jobb!?

Vidare i artikeln, som för övrigt är skriven av Sven Otto Littorin, Arbetsmarknadsminister och Anders Borg, Finansminister, kan man läsa; "Att vara arbetslös eller sjukskriven under en lång tid kan leda till en situation där det är svårt att återgå till arbete."
Jag instämmer helt och hållet, och det är därför jag absolut inte kan förstå tanken med allt eller inget. Det måste ju vara bättre att jobba så mycket man kan och får möjlighet till, även om man inte kommer upp i 100%, i stället för att var arbetslös till 100%.

De skriver också; "Att minska utanförskapet och få fler i arbete är helt avgörande för att få ett samhälle som håller ihop."

Ändå känner jag att jag är på väg att tvingas ut i utanförskapet p.g.a. den politik som regeringen för och som de menar syftar till att motverka utanförskapet.